Stil

Det är idag nästintill omöjligt att komma i kontakt med en designer eller ett modehus utan att först kontakta respektives PR-byrå. Det är PR-byråerna som har kommit att bli länken mellan mode och media och det är de som har modeskaparnas direktnummer, och förtroende. Med tiden har PR-byråerna blivit allt fler, och mäktigare i modevärlden. I veckans STIL undersöker vi hur några av människorna i denna bransch tänker, och jobbar. Så länge det har funnits mode så har det funnits PR, skulle man kunna påstå. Det vill säga människor som smort upp personliga relationer och sett till att en designers kläder har burits av rätt sorts personer som skänkt plaggen en air av glamour, eller hipphet, och därmed fått tidningar att uppmärksamma modemärket ifråga. Redaktionella omnämnanden har alltid stått högt i kurs, och gör det än, trots tjat om traditionella mediers snara död. För PR är inte detsamma som reklam. Skillnaden är att en skicklig PR-person ser till att skapa publicitet för märket utan att det riktigt märks. Plöt

Taylor Swift (1989-) är en av världens just nu bäst säljande artister och det utan några som helst publicitetshöjande skandaler i bagaget. Tvärtom, faktiskt. Om man inte räknar hennes tillbakadragande av sin musik från Spotify med motiveringen att musik inte ska vara gratis. Hon bakar istället kakor och är exceptionellt snäll mot sina fans som kallas för Swifties. Och detta utan att tappa så kallad kredd och coolhet. Det är ingen tillfällighet att hon pryder tidningen Vogues omslag till dess vårmodenummer. Är Taylor Swift månne den nya snällhetens stiligaste symbol? Mer om henne berättar vi i veckans STIL. Är det verkligen möjligt att vara så snäll, eller ska man kanske säga präktig, som Taylor Swift och ändå nå enorma framgångar inom popmusik? Uppenbarligen. Kanske för att Taylor Swift började inom country, en genre, som till skillnad från rock och pop, alltid dragit till sig fler traditionsdyrkare än trendbrytare, om man ska hårdra det.Med den senaste plattan 1989 (som hon skrivit tillsammans med svenska

Domenico Dolce (1958-) och Stefano Gabbana (1962-) kan nästa år fira trettio år som modemärket Dolce & Gabbana. Det var 1986 som denna designduo debuterade med en kollektion som de kallade för vere donne, och slog fast hur deras version av riktiga kvinnor såg ut - som sexiga sicilianska änkor klädda i svart och spets med ett kors kring halsen. Att kombinera det kurviga med katolska symboler visade sig vara ett lyckat koncept. Märket är idag ett världens mest framgångsrika, ekonomiskt sett. Men med sin senaste kollektion har de hamnat i blåsväder. Temat var familj, och den består enligt detta gaypar av mamma, pappa och barn. Mediestorm utbröt. Mer om modemärket Dolce & Gabbana och deras värderingar berättar vi i veckans STIL. Fast allra mest provocerande var Dolce & Gabbanas åsikter om provrörsbefruktning som de associerade med ”syntetiska barn”, ”hyrda livmödrar” och ”sperma från en katalog”. Många reagerade på uttalandena, som först publicerades i en artikel i det stora italienska nyhetsmagasin

Gertrude Bell (1868-1926) kan kanske bäst beskrivas som en blandning av Indiana Jones och Downton Abbey. En lika modig som modemedveten kvinna som på sitt CV skulle kunnat ha listat: upptäcktsresande, författare, arkeolog, fotograf, trädgårdsfantast, bergsklättrare, politisk rådgivare och grundare av staten Irak. Och dess Nationalmuseum i Bagdad. Flera böcker och biografier har skrivits om Gertrude Bell, men allt som oftast så har hon och hennes bedrifter liksom försvunnit ur historieböckerna. Men tiden har börjat komma ikapp henne. I veckans STIL berättar vi mer om denna driftiga kvinna som i över 600 dagar reste 2000 mil på hästar och kameler i otillgängliga områden och med en packning full av kameror, kläder och kristallglas att dricka ur. Gertrude Bell hade turen att födas i en förmögen och framsynt familj i Newcastle i Storbritannien, mitt i den blomstrande industrialismen, 1868. Hon tilläts studera på Oxford där hon briljerade hon gick ut med högsta betyg och hon kom att under resten av sitt liv at

I Indonesien finns världens största muslimska befolkning. Här finns även Jakarta Fashion Week, en av de viktigaste muslimska modeveckorna i världen. I veckans STIL besöker vi Jakartas modevecka för att titta närmare på dagens muslimska modetrender - i Indonesien, Sverige och internationellt. Det första många tänker på när det kommer till muslimskt mode är antagligen slöjan eller hijaben, som på arabiska betyder huvudduk. Men nuförtiden är muslimskt mode mycket mer än bara hijabs, jilbabs och kaftaner. Precis som andra modescener är det muslimska modefältet, eller Islamic fashion som det kallas internationellt, en dynamisk arena där nya trender och uttryck avlöser varandra. Islamic fashion-företag, det vill säga modeföretag som själva kallar det de gör för Islamic fashion, finns idag i stora delar av världen och riktar sig mot allt fler konsumentgrupper. Det produceras allt från herrkollektioner till accessoarer till high-end fashion. Indonesien är landet som i sammanhanget ligger i framkant. Här finns en lå

Drottning Kristina (1626-1689) abdikerade, konverterade till katolicismen och skapade sig ett nytt liv i Rom, där hon avled och vilade i frid - ända tills 1965. Då öppnade man hennes grav för att ta reda på, en gång för alla - var hon kvinna, var hon man, eller var hon något mitt emellan? En fråga som hade plågat historiker under många år. Drottning Kristinas hade nämligen en egen stil som provocerade. Den har också gjort att hon fortsätter att fascinera, än idag. I veckans STIL berättar vi mer om denna extraordinära kvinna som gick sin egen väg. Var Drottning Kristina en landsförrädare? Före sin tid? Feminist? Butchflata? Var hon kanske queer? Det är en tanke som populariserats under senare år. Men så hade drottning Kristina ett annorlunda förhållningssätt till kvinnorollen, som ligger i linje med dagens tankar om kön och genus. Och det är just i hennes avvikelser från det traditionellt ”kvinnliga” och ”manliga” beteendet som man har fiskat efter svar på frågan hur en kvinna kunde klä sig och bete sig som

Michael Jordan (1963-) brukar ofta beskrivas som den bäste basketspelaren - ja, idrottaren - någonsin. Och det var med honom som en stor del av dagens modehistoria började 1985, för precis trettio år sedan. Det var nämligen i mars det året som allmänheten i USA erbjöds att köpa gympadojjor med namnet Air Jordan. De blev inte bara de mest framgångsrika gymnastikskorna i historien - de lade också grunden till dagens kändiskultur i klädbranschen. I veckans STIL ska vi bege oss ut på basketplanen och titta närmare på Michael Jordan och hans inflytande på modet. "Flyger Michael Jordan?", var en vanligt förekommande fråga under hans karriär. Många – inklusive fysiklärare – försökte förstå hans eleganta sätt att liksom hänga i luften, hans så kallade ”hang time”, innan han dunkade in bollen i nätet för sitt lag, The Chicago Bulls. Ett av de mest framgångsrika basketlagen någonsin i USA, inte minst tack vare just Michael Jordans talang och spelstil, som minutiöst analyserats under åren.  Men det är en annan stil so

Nina Mae McKinney (1912-1967) kallades för "tidens största skådespelarupptäckt". Med stor charm och glimten i ögat gjorde hon succé på vita duken i en stor Hollywoodproduktion. Hon skulle kunna ha blivit ett lika känt namn som Greta Garbo. Men hon hade ett fel. Ett stort fel. Hon var svart i en tid då roller för afrikanamerikaner var ytterst begränsade. Annat är det idag, eller? I veckans STIL berättar vi mer om Nina Mae McKinney - och om hur glamour kan användas som redskap för ett bättre liv. Denna vecka hänger STIL i Harlem i New York under den sprudlande era som kallades för Harlemrenässansen. En era under det tidiga 1900-talet som inte bara satte själva stadsdelen Harlem på kartan, utan som kom att bli en grogrund för en hel del av dagens kultur, på många och olika vis. Här fanns en längtan efter möjligheter att som svart få uttrycka sig bortom stereotyperna. Inte minst om man var skådespelare. Men det var inte lätt. Det fick Nina Mae McKinney erfara. 1929 spelade hon huvudrollen i Hollywoodproduktione

Mary Pickford (1892-1979) var världens första - och sin tids i särklass största - internationella filmstjärna, känd över hela världen som Americas Sweetheart eller hela världens lilla fästmö, som hon kallades i Sverige. Det fanns faktiskt ingen stjärna som var lika känd och beundrad som just Mary Pickford. Inte ens Charlie Chaplin kunde mäta sig med hennes popularitet. I veckans STIL ska vi därför, så här inför helgens Oscarsgala, titta närmare på stumfilmerans superstjärna Mary Pickford - som dessutom gav Astrid Lindgren inspiration när hon skrev sina böcker om Pippi Långstrump. ”Mary Pickford... vem är det?” frågar sig säkerligen många, med viss rätt. För när Hollywoods historia har skrivits så har berättelsen om Mary Pickford kommit lite i skymundan för senare stjärnor som kom att lysa upp andra halvan av 1900-talet. För Mary Pickfords storhetstid var under den första eran, stumfilmseran. Men då var hon desto större. Tack vare det nya mediet ”filmen”, så kunde människor överallt – även de långt ifrån sto

Paljetten är en liten detalj som fått stort genomslag och gjort det möjligt för modeskapare att få plagg att glittra och glimma i flera tusen år. Jo, faktiskt. Paljetter har prytt från den egyptiske faraonen Tutankhamon till dagens Kim Kardashian - och en hel del konståkare, stripteasedansöser och artister som Supremes, Liberace och Michael Jackson däremellan. I veckans STIL berättar vi mer om denna lilla glimrande rundel, som nu är tillbaka i modet. Tittade man på förra veckans Grammy-utdelning i USA, eller åtminstone på bilderna därifrån, så gavs man strålande exempel på paljetternas återkomst inom dagens (festligare) mode. Där gnistrade stjärnorna ikapp. Inte bara musiker som Lady Gaga, Katy Perry, Prince och Madonna glittrade. Det gjorde även skådespelerskan Gwyneth Paltrow i en kortkort röd paljettströdd långärmad klänning från Saint Laurent, liksom dokusåpastjärnan Kim Kardashian. Hon bar en badrocksliknande klänning som sprakade av kristaller och paljetter i guld och silver. Den var från Jean Paul Ga

Vårmodet är fullt av utsvängda byxor, mjuka mockakjolar och virkade koftor. Får man tro dagens designer så är det en person man ska skylla det på - artisten Joni Mitchell (1943-). Modehuset Saint Laurent har till och med anlitat henne som modell denna vår. Men så är hon förstås en av musikbranschens mest modeintresserade musiker. Mer om henne och hennes musik och garderob berättar vi i veckans STIL. Joni Mitchell har alltid gått sin egen väg, både musikaliskt och modemässigt. Men det var genom sin hippiestil som hon i slutet av 60-talet blev en representant för en ny sorts kvinna som bröt mot decenniets tidigare dräktideal. Med sitt långa blonda hår, höga kindknotor och renskrubbade fejs symboliserade Joni Mitchell en sorts hälsosamt sexig och fri flowerpower från Kalifornien. Men egentligen kommer hon från Kanada – och älskar elegant mode. Issey Miyake är en favorit. Joni Mitchell skyr etiketter. Hon gillar inte att reduceras till ”singer-songwriter” och vrider sig som en mask på krok om någon kallar henne

Rumpan är stor just nu, i dubbel bemärkelse. Modevärlden har däremot ett mer komplicerat förhållande till denna kroppsdel. Liksom många män. Inom modet har man under årens lopp både försökt att förstora och förminska rumpan. Tittar man på bilder från modehusens visningar under de senaste åren skulle man kunna tro att man försökt radera helt och hållet. Stjärten är påfallande frånvarande inom modet, till skillnad från musiken där Nicki Minaj, Beyoncé, Rhianna och Jennifer Lopez alla skakar stjärt mer – och stoltare – än någonsin idag. Men även i modevärlden har man uppmärksammat att rumpan är på gång, även om den representeras av kvinnor som inte har en framträdande plats på catwalks. Och allt fler intresserar sig för sin stjärt. Det har blivit allt vanligare för kändisar att stå med ryggen mot kamerorna på röda mattan och vrida huvudet för accentuera rumpan. Den så kalalde ”belfien” har susat fram som en konkurrent till selfien. Det står för ” butt selfie”. Ett foto man tar av sin egen rumpa, och generöst d

Aleister Crowley (1875-1947) var en mästare på att marknadsföra sig själv som magiker och mystiker - och få folk att både förfäras och förföras av hans filosofi. Han har kallats för världens ondaste man. Det gillade han. Det är idag drygt hundra år sedan som denne brittiske författare och ockultist publicerade sitt verk The Book of the Law (eller Lagens bok ). I boken sammanfattas hans credo i raden Do what thou wilt, det vill säga gör vad du vill. Den har tolkats på olika vis, men många har valt att betrakta den som ett förkastande av befintliga regler och moral för att finna sitt sanna jag. Det blev en slagkraftig slogan, skulle man kunna säga. Sentensen har sedan dess dykt upp både här och där och kanske allra mest inom rockmusiken där Aleister Crowley har omfamnats sedan 1960-talet. Beatles, Led Zeppelin, Ozzy Osbourne har alla tagit intryck av Aleister Crowleys stil. Inte minst Iron Maiden. Ja, även Jay-Z. Mer om hur han påverkat kulturen berättar vi i veckans STIL. Aleister Crowley var långt före hård

Angela Merkel (1954-) kan kanske inte beskyllas för att var någon modeikon, men synen på hennes stil har tveklöst förändrats under de tio år som hon varit tysk förbundskansler, den första kvinnan på den posten någonsin för övrigt. Idag är det inte många som driver med hennes look på det obarmhärtiga sätt som man gjorde i början av hennes karriär. Men så har hon (med hjälp av stylist, frisör och designer) finslipat fram en stil som hon uppenbarligen trivs alldeles utmärkt med - och som dessutom speglar partiet CDU:s återhållsamma politik. Hon håller sig till en och samma byxdressmodell, men den har hon å andra sidan i över 90 olika nyanser. Mer om Merkel berättar vi i veckans STIL. I sitt hemland kallas Angela Merkel ofta för ”Mutti”, mamma, och hon har under årens lopp vunnit allt fler fans, åtminstone i Tyskland. Där är hon populär, även bland många som inte är anhängare av det parti som hon representerar, CDU, det vill säga ”den kristdemokratiska unionen”. Ett parti som kan jämföras med de svenska moderat

I veckans Stil Special ska vi återigen få möta några av de människor vi träffat i våra program under 2014. Personer som på olika vis går sin egen väg och tror på sin stil och sätt att vara, oavsett vad tid och trender säger. Färgstarka personer som förhoppningsvis kan fungera som inspiration när man, såhär i början av ett nytt år, kan känna sig lite vilse i pannkakan. I programmet får vi möta artisten The Space Lady, journalisten Marianne Rundström, dansaren Apollo Asplund och artisten Min Stora Sorg. Och så besöker vi organisationen Turning the Tables i Tel Aviv, som använder klädskapande för att hjälpa kvinnor att ta sig ur prostitution.

Det brittiska bandet The Slits kom att revolutionera både mode och musik när de i september 1979 gav ut sin debutskiva Cut. Nej, riktigt så gick det inte till. Förändringen kom snarare att ske gradvis, och det var inte alltid de fyra kvinnorna i bandet som fick äran för sina nyskapande idéer, som att blanda in reggaerytmer i rocken, klä sig i både tyll och tunga kängor och ge fullkomligt den i att försöka spela på sin kvinnliga charm. I veckans STIL berättar vi mer om punkpionjärerna i The Slits. I likhet med många andra banbrytare var The Slits helt enkelt före sin tid, och istället för dem blev det The Clash som gratulerades till att ha fört in reggae i punken, Madonna, Cindy Lauper och Courtney Love som prisades för att se ut som om de klätt sig på fyllan med förbundna ögon – och riot grrrls för att ha fört fram ett feministiskt perspektiv inom musiken. Om man ska hårdra det hela. Men äras den som äras bör. Med sitt alternativa sätt att som kvinnor klä sig, och bete sig, på scen har The Slits banat väg f

Walt Disney (1901-1966) är mannen man som fått oss att betrakta visslande möss och talande ankor som en självklarhet, ja till och med en nödvändig del av vårt svenska julfirande. Idag är namnet så förknippat med varumärket att man nästan har glömt bort att det bakom denna jättelika amerikanska underhållningskoncern faktiskt fanns en person med samma namn. I veckans STIL berättar vi om mannen Walt Disney vars stil kommit att prägla en stor del av dagens (populär) kultur - och fått en och annan att ta fram nål och tråd och satsa på att sy kläder. När en av Walt Disneys två döttrar var sex år frågade hon sin pappa om det var han som var Walt Disney. ”Det vet du ju att jag är”, svarade han. ”Jamen, den Walt Disney”, frågade hon och bad vid det jakande svaret sin pappa om en autograf. Själva kändisskapet var emellertid inget han strävade efter. Han ogillade det sätt som stjärnor särbehandlades på. Trots framgången bodde han inte i något jättestort hus, köpte inga vrålåk och ansåg att bönor på burk var det godast

Françoise Hardy (1944-) tog i början av 60-talet världen med storm genom sin sång, och sin stil. Med sitt till synes nonchalant självklara sätt att bära både byxdressar och bikerjackor - och på sin höjd måla eyeliner - kom hon att bli en sorts prototyp till det fascinerande fenomen som sedan dess ofta beskrivs som: parisiskt chic. Intresset minskade inte direkt av att hon komponerade sina egna låtar och redan som sjuttonåring fick en dunderhit med Tous les garçons et les filles. En låt som för övrigt fick designern Rei Kawakubo att kalla sitt nystartade modeföretag för Comme des Garçons. Yé yé! Mer om Françoise Hardy berättar vi i veckans STIL. Det stod tidigt klart att Françoise Hardy inte var som andra unga kvinnliga artister som bar söta klänningar och rosa läppstift. Hon hade långt hår och lugg och sjöng om hur andra fanns lyckan, men inte hon. Under sitt första tv-framträdande bar hon en V-ringad tröja ut och in, ”bara för skojs skull”, som hon sade. Hon blev en sensation. Hennes debutsingel sålde i öv

Modets reparatörer är några av modevärldens minst kända, men kanske mest behövda, individer. Vi tänker förstås på de personer som professionellt tar hand om våra plagg som behöver lappas och lagas, och det utan att det syns. Kort sagt är det kunskaper som ligger helt rätt i en paradoxal tid som präglas av både massproduktion av kläder och motstånd mot detsamma. I veckans STIL har vi träffat några av dessa proffs som berättar om hur vi kan öka livslängden på våra kläder. Före den vitt spridda konfektionens dagar, var lappande och lagande av kläder vanligt förekommande, där kvinnorna i familjen ansågs vara bäst lämpade att ägna sig åt vad som då kallades för ”persedelvård”. Men konsten att skickligt sköta sina kläder och elegant laga plagg som på olika sätt gått sönder, var förstås inga gudasända kunskaper. Dem var man – och kvinna – tvungna att tillägna sig. Ofta med stor möda. Många lärde sig aldrig. I ”Husmoderns presentbok – hemvård och klädvård” kunde man redan 1930 läsa: ”När man vet hur dyrbara även en

Den brittiske illustratören Aubrey Beardsleys (1872-1898) sätt att betrakta och beskriva omvärlden gjorde honom både hyllad och hatad - men framför allt omskriven. Han blev en av det förra sekelskiftets största kändisar, med en stil och ett rykte inte helt olikt en självförbrännande rockstjärnas. Han blev bara tjugofem år. Aubrey Beardsley festade förvisso och beskrevs som spöklikt mager, men anledning till hans död hette tuberkulos, en då obotlig sjukdom. Men under sitt korta liv och karriär gjorde han intryck, som gett avtryck ända in i vår tid. Han förekommer på affischer, skivomslag och i modevärlden - där hans ande svävar bland samtida illustratörer, på olika vis. Snyggt klädd var han också. I veckans STIL berättar vi mer om denne märklige man. Aubrey Beardsleys stilrena garderob var influerad av den franske poeten Charles Baudelaires tankar och texter om ”dandyism”. Genom att klä sig medvetet nedtonat, men mycket omsorgsfullt, kunde man genom sin stil markera att man tillhörde, eller ville tillhöra, e