Stil

Karl Gerhard (1891-1964) lyckades förena paljetter och politik och med perfekt diktion framföra texter som fick folk att skratta och skinnet att svida på makthavare. Inte minst med kupletten Den ökända hästen från Troja. Till skillnad från många andra i nöjesbranschen tvekade inte Karl Gerhard att mopsa sig mot makten, och det medlöperi som frodades i slutet av 30-talet här i Sverige. Många av texterna han skrev har tappat i aktualitet, såklart. Men Jazzgossen, om modemedvetna unga män som vickade på stjärten, lyssnade på dåtidens hippaste musik och betedde sig som slackers är träffande än idag. Och rolig. Mer om Karl Gerhard berättar vi veckans STIL. ngen kunde som Karl Gerhard vrida, vända och bända på ord och tvinga in dem i rim som egentligen var orimliga. En teknik som han delar med många av dagens hiphopartister. Karl Gerhards genre var dock revyer där kupletter gav honom möjlighet att med hjälp av söta melodier servera salta sanningar, på bred och folklig front. Alltid med perfekt diktion. ”Vad han b

Nämnde man Helmut Langs (1956-) namn under mitten av 1990-talet var det många som började tindra med ögonen. Ingen gjorde då lika eftertraktansvärda plagg, för både män och kvinnor. Och det utan att krångla till det, tvärtom. Snarare skapade han en sorts samtida urban uniform bestående av välskräddade jeans, t-tröjor, kavajer, kappor och rockar. Till synes enkelt, men effektivt. Stilen - och hans framsynta idéer om modevisningar, material, konstsamarbeten och inte minst konsten att ta bra betalt för jeans - präglar än idag modet. Men själv tackade han för sig 2005. Då lämnade han modevärlden. Helt och hållet. Idag är han verksam som konstnär. Mer om honom och hans stil, i veckans STIL. När det begav sig under 1990-talet hade Helmut Lang svart bakåtkammat hår och blek hy. Han log aldrig på fotografier. Ett sorts stenansikte. Han såg exakt likadan på bild ut i tio års tid. På samma konsekventa vis skapade han även sina klädkollektioner. Hans stil blev ofta kallad för ”minimalistisk”. På frågor om hur han själ

Albert Camus (1913-1960) har inte kallats för filosofins James Dean för inte. Han var beundrad och begåvad - och avled i en bilkrasch vid ganska unga år. Men hans stil, i flera bemärkelser, lever vidare. Än idag drabbas många av den kraft som finns i romaner som Främlingen och Pesten. Många håller också hans essäer högt. Och ingen kulturknutte har undgått att fascineras av hans obekymrade sätt att gå och stå och dansa med en cigg i mungipan. I höstens första avsnitt av STIL tar vi en närmare titt på författaren (han kallade aldrig sig själv för filosof, det gjorde andra) Albert Camus trendsättande look och liv. Albert Camus personliga stilförebild var den amerikanske skådespelaren Humphrey Bogart. Han tyckte sig kunna se sig själv i Bogarts fårade fejs började bära rock med uppfälld krage och ha cigaretten (av märket Gauloise utan filter, förstås) som klistrad i mungipan, precis som stjärnan i filmer som Casablanca och Att ha och inte ha. En look som därefter fått en oändlig mängd män med författarambitione

Är foten den kroppsdel vi gjort vårt allra bästa för att plåga livet ur genom olika märkliga modekonstruktioner? Ja, kanske. Foten är utan tvekan en kroppsdel som många har ett lite extra knepigt förhållande till, på olika vis. Inte minst om man tittar på modehistorien. Och det är verkligen inte bara kvinnor som tvingat in sina fötter i för små och obekväma skor, det har även män gjort. I säsongens sista STIL tittar vi närmare på just fötter. Varför stinker till exempel fötter lika mycket som en välmogen Camembert? Och är beige färgen som tånaglar ska ha, just nu? Somliga betraktar sommaren som en fötternas befriare. Äntligen slipper de vara instängda i strumpor och skor och kan istället spreta fritt i sandaler och sandaletter. Andra gör det inte, utan föredrar att behålla strumporna på – även i sandaler. Något som alltid lyckas reta modepoliser till milt vansinne, även detta år. Det ska vi dock inte ta upp. Däremot ska vi ta upp den odör fötter kan utsöndra. Att just fötter kan få en speciell doft, det har

Stockholms hotell skulle inte se ut som de gör idag om inte Hotell Rydberg (1857-1914) hade funnits. Det var nämligen ett av dåtidens dragplåster som gav Stockholm en air av något nytt och kontinentalt. Det blev en hit. Hotellet kom att sätta stilen för framtida sätt att äta och umgås på. Och dricka sprit på. Där skapades Sveriges första hotellbar, en så kallad American Bar, vid vilken man kunde beställa cocktails. Hotell Rydberg blev stället att synas på i Stockholm - långt före Café Opera, Stureplan och hipstersöder. Men för exakt hundra år sedan, 1914, revs hela rasket, till mångas förtvivlan. I veckans STIL berättar vi mer om detta hotell som satte Stockholm på trendkartan. Klockan fem på måndagsmorgonen den 2 oktober 1914 sattes det första järnspettet i dess vackra stuckaturer. Men innan dess var det party. På lördagen före samlades barens stamgäster för en sista kväll med gänget, och de gick lös på inredningen. På morgonen saknades champagneflaskställ, hela uppsättningar av dricksglas, punschkylare oc

Angelina Jolie (1975-) har med åren förvandlat sig till en modern hjälte som kombinerar gammeldags Hollywoodglamour med samtida social medvetenhet och en stor familj - sex barn och en fästman i form av Brad Pitt. Enligt finanstidningen Forbes har hon dessutom lyckats skaffa sig en avundsvärd hög lön. Angelina Jolie är idag den bäst betalda kvinnliga skådisen i Hollywood. Just nu har hon huvudrollen som häxa i filmen Maleficent, en ny version av Disneys tecknade film Törnrosa. I rollen bär hon en moderiktig outfit av läder och latex med superdesignade horn på huvudet. Men det mest moderna är kanske att filmen frågar sig om det kanske finns en anledning till att sagans onda fe blev arg och ondskefull. I veckans STIL tar vi upp den saken och passar även på att titta närmare på Angelina Jolies välgörenhetsvurmande, också det en trend i tiden. Med åren har Angelina Jolie blivit en mästare på att manövrera media till sin fördel. Idag är det knappast någon som minns att hon under det tidiga 2000-talet betraktades

Barbara Walters (1929-) är en spröd kvinna med pärlhalsband, blonderat hår och ett flertal ansiktslyftningar bakom sig. Hon är också en av de mest kända tv-personligheterna i USA. Hon ser ut som en oförarglig societetskvinna, men hon har ett hjärta som en lönnmördare, som en av hennes manliga kollegor sagt, beundrande. Bakom hennes timida uppsyn finns nämligen en journalist som inte ger sig i första taget. Det kan både uppsatta politiker och populärkulturella kändisar vittna om. Barbara Walters har träffat och grillat sju amerikanska presidenter och de flesta av både dagens och gårdagens kändisar. Häromveckan tackade Barbara Walters för sig som ansikte i tv-rutan, 84 år gammal. Skulle en liknande lång karriär kunnat ske i Sverige? Knappast. Mer om det, och om Barbara Walters, i veckans STIL. 1976 blev Barbara Walters det första kvinnliga nyhetsankaret på tv. Hon blev med andra ord den första kvinna som fick dela sändningarna med en man i de – då– enormt prestigefulla kvällsnyheterna, ABC Evening News. En mi

Claude Cahun (1894-1954) var en fransk konstnär som var hundra år före dagens Eurovisionsfestivalvinnare Conchita Wurst med att sätta myror i huvudet på folk genom sin provocerande androgyna stil. Maskulin? Feminin? Det beror på situationen. Neutrum är det enda kön som alltid passar mig, som hon sade. Redan 1913 började Claude Cahun skapa olika former av fotografiska självporträtt genom att plocka isär, och sätta ihop, olika manliga och kvinnliga attribut. Hon var ingen supercelebrity medan hon var verksam, men idag är hon föremål för både olika avhandlingar och utställningar över hela världen. I veckans STIL berättar vi mer om denna konstnär som beskrivits som en blandning mellan artisten Sinead O'Connor and vampyren Nosferatu. Claude Cahun fick ofta höra: ”är det en kvinna klädd som en man, eller är det en man klädd som en kvinna?”. Men det var precis den sortens frågor och förvirring som hon ville skapa, på sitt originella sätt i både text och bild. Men det var faktiskt inte förrän under det sena 1980-ta

I veckans STIL ska vi öppna museernas och modehusens arkiv för att undersöka vad vi samlar på, varför och för vem. Varför är det överhuvudtaget viktigt att arkivera och dokumentera vår historia i form av föremål, hur många prylar har vi plats för att spara, och vems historia är det egentligen vi skriver när vi samlar ett urval av saker i arkiv? På Stockholms Stadsmuseum har man samlat och arkiverat föremål under temat Stockholm sedan början av 1900-talet. Här finns alla möjliga sorters saker (vattenledningar från 1700-talet, kakelugnar, gamla skepp, dockskåp och delar av rösträttskämpen Kata Dalströms sittgrupp - för att bara nämna några) som på olika sätt berättar en historia om vad staden en gång var. Vi har besökt museets arkiv i Frihamnen i Stockholm. Vi har också pratar med några svenska modeskapare om hur de ser på samlande. Är det viktigt att spara och arkivera varenda plagg man har gjort eller är det bättre att inte vara så sentimental och istället ha arkivet i sitt huvud? Veckans programledare är D

Courtney Love (1964-) är en kvinna vars stil ständigt skapat både rabalder och rubriker. Men så har hon under sin karriär varken klätt sig eller bettet sig som någon svärmorsdröm, tvärtom. Hennes look har kallats för kinderwhore (slå upp det) och hon har beskrivits som: den mest kontroversiella kvinnan i rockens historia. Nu är hon tillbaka med ny musik. Och nya rubriker. I veckans STIL skärskådar vi denna artist som alltid vänt och vridit på vad som egentligen utgör kvinnlighet. I år fyller Courtney Love femtio och har under tjugofem av de åren hållit många i media sysselsatta med att skriva om hennes skandalösa look och leverne. Ibland har man även uppmärksammat hennes musik. ”Om jag dör utan att ha skrivit en, två, tre eller fyra fenomenala låtar så vet jag fan i mig inte varför jag har levt över huvud taget”, har hon sagt – och gjort. 1994 – för precis tjugo år sedan– släpptes gruppen Hole sitt andra album Live Through This. Det blev en platta som ingen annan. Låtar som Doll Parts och Miss World kryllad

Det tyska märket Adidas var tidigt ute med att söka sig utanför sportvärlden och knyta till sig personligheter i musik- och modevärlden i marknadsföringssyfte. Något som alla sportmärken självklart gör idag. I år är det exakt tio år sedan det lät modeskaparen Stella McCartney sätta saxen i märkets träningskläder, vilket förnyade både plagg och synen på vad träningskläder kan vara. Men redan 1986 sydde det upp rapgruppen Run DMC som posterpojkar för märket. I veckans STIL berättar vi mer om märket, marknadsföring - och den bittra släktfejd som skapade det. Man skulle kunna påstå att Adidas i år kan fira 90-årsjubileum. Det var nämligen 1924 som ursprunget till vad som idag är ett av världens största sportmärken grundades i staden Herzogenaurach, i norra Bayern under namnet Gebrüder Dassler Sportschuhfabrik, det vill säga ”Bröderna Dasslers sportskofabrik”. Fast sedan råkade bröderna i luven på varandra och skapade varsitt företag – Adidas och Puma. Konflikten tvingade hela staden att välja sida och invånarna

Kanske kan man kalla den amerikanska filmen Pretty Woman, från 1990, för en av de mest provocerande romantiska komedier som någonsin gjorts. I veckans STIL tittar vi närmare på den film där iögonfallande klädkonsumtion gav den prostituerade huvudrollsinnehavaren (spelad av Julia Roberts) ett helt nytt liv. Är det månne tidernas mesta makeover på film? Nästa år är det tjugofem år sedan den hade premiär, och för att fira detta ska den bli till musikal på Broadway, 2015. Vari består filmens dragningskraft? Det var i rollen som den prostituerade Vivian Ward som Julia Roberts slog igenom som 22-åring. Hon blev Oscarsnominerad för rollen där hon förvandlas – från sjavig tjej till sofistikerad kvinna med stil – med hjälp av en stenrik affärsman, spelad av Richard Gere. Eller snarare med hjälp av hans kreditkort utan gränser. Ett kort som möjliggjorde avancerad shopping av dyrbara kläder på den av lyxbutiker kantade gatan Rodeo Drive i Beverly Hills. En shoppingtur som gav henne en helt ny look och image. Ja, klädk

Muhammad Ali (1942-) är boxaren som slog världen med häpnad på många sätt. Han var underhållare, poet, rebell, sexsymbol, väckelsepredikant och en av de mest kända motståndarna mot det då pågående Vietnamkriget. En föregångare till dagens rap-artister vill somliga hävda att han var också. Och så var han förstås världsmästare. Just i år är det femtio år sedan han tog sin första världsmästartitel i tungviktsboxning. I veckans STIL berättar vi mer om hur han kom att både spegla och forma sin samtid genom sin sociala medvetenhet och självklara stil. Utan att överdriva kan man påstå att Muhammad Ali var den mest frispråkiga idrottsman världen dittills skådat, ja hittills faktiskt. Han var också den kändaste. Långt före internationella tv-sportkanaler och sociala medier lyckades Muhammad Ali bli till ett globalt fenomen. Han gick från sportsidorna till förstasidorna, som han själv uttryckte det. Uppmärksamheten minskade inte direkt då han bytte både namn och religion 1965 – från Cassius Clay till Muhammad Ali, oc

Jean-Paul Goude (1940-) har kallat sig för grafisk formgivare, illustratör, filmskapare och koreograf, men idag är de flesta överens om att konstnär passar bäst. Hans unika och uppfinningsrika bildspråk har nämligen präglat och påverkat en hel del inom dagens mode-, musik och reklamvärld. Genom att förlänga och förstärka (förbättra, tycker han själv) kroppars proportioner får han fram en sorts superfigurer. Grace Jones gjorde han tillexempel till en aldrig tidigare skådad discodrottning på det viset. Mer om honom och hans stil berättar vi i veckans STIL. I hemlandet Frankrike betraktas Jean-Paul Goude sedan länge som en stor innovatör. Just nu (fram till den 25 maj) pågår utställningen Une introspection om Jean-Paul Goude och hans verk på Le Théâtre de la Photographie et de  l’Image i Nice, på franska Rivieran. Utställningen ger rikliga exempel på hans gränslösa och färgsprakande fantasi, som han under sin femtioåriga karriär – han började jobba 1964 – fått utlopp för i modetidningar, annonser, musikvideor

Basebollkepsen bärs idag av allt från knegare till kungligheter världen över. Utan att överdriva det minsta kan man påstå att den amerikanska basebollkepsen har gjort ett globalt segertåg, som bara rullar fortare och fortare. Idag är den i år 60-årsfirande basebollkepsen överallt förekommande. Hur det kommer sig att just baseboll (vars proffssäsong Major League Baseball just har börjat, för övrigt) kom att skapa en trendledande kepa berättar vi mer om i veckans STIL. Frågan är om det idag finns ett land där en stor del av befolkningen inte har en basebollkeps fastskruvad på huvudet. Troligen inte. Den amerikanska basebollkepsen har hängivet anammats ungefär som amerikanska jeans, och populariteten ser inte ut att minska tvärtom. Just nu upplever vi en sorts kepsboom, inte minst i Sverige. Här traskar vi gärna omkring i kepsar med New York Yankees välkända logotyp med N:et och Y:et som överlappar varandra, trots att vi inte har en susning om själva laget, eller spelet. Den är ju så snygg, tycker vi. Om hur d

Utan trädgårdar med blommor, blad och buskar skulle vi inte ha några modeskapare. De flesta, från Christian Dior till Walter Van Beirendonck, har ett mer eller mindre innerligt förhållande till just naturen som färgat av sig på deras design. I veckans STIL-special (den andra av två) har vi därför samlat ihop några höjdpunkter från våra olika resor som vi gjort under åren med STIL, där vi stuckit ned fingrarna i jorden, näsorna i rosor och tittat på plagg (och parfymer) som de inspirerat. Staden Grasse i södra Frankrike kallas inte för inte för ”världens parfymhuvudstad”. Här växer rosor, jasmin, lavendel och iris som i en skål, skyddade från vindar som sveper in från både havet och bergen. Dit reste vi för att se – och berätta om – när rosen ”centifolia”, eller ”hundrabladsrosen”, skördas, fortfarande för hand som förr i tiden. Modehuset Chanel äger till exempel egna rosenodlingar i Grasse, där just denna rosensort används till den mest koncentrerade, och därmed exklusivaste, formen av doften Chanel No 5. F

Vad har fotbollsspelaren Francesco Totti, regissören Woody Allen och författaren August Strindberg gemensamt? Alla har de med framgång odlat en egen stil, eller anti-stil. Men så rymmer både samtiden och historien en hel del fåfänga killar med koll på kläder och klara åsikter om vad som är rätt, och fel, att bära. I veckans Stil Special (det första av två) har vi gått igenom våra arkiv och plockat fram några inslag där just män berättar om sitt förhållande till kläder, klockor, hår och stil. I programmet får vi möta det italienska fotbollslaget Romas stora stjärna Francesco Tottis frisör i Rom som berättar om vikten av rätt sorts klipp. Vi har också ringt upp The Corduroy Appreciation Club, vars huvudkvarter finns i Brooklyn, New York. Där dyrkas materialet manchester, som även kalas ”den tänkande mannens tyg”. Medlemskap kan man skaffa sig – om man är klädd i minst två plagg av manchester – och har hållit ett stycke manchestertyg ovanför huvudet när man deklamerat klubbens heliga ed. Den svenske reklam- oc

Markis de Sade (1740-1814) och hans sexuella fantasier har lyckats att genomsyra mode, musik, konst och litteratur, och det trots att hans verk länge varit förbjudna, eller kanske just därför. I veckans STIL tittar vi lite närmare på mannen som gett upphov till uttrycket sadism, det vill säga att njuta av att tillfoga andra smärta. En man som kanske haft större inflytande på våra garderober än vad vi tror. I år är det tvåhundra år sedan Markis de Sade – eller Donatien Alphonse Francois de Sade – den franske filosofen och författare till några av världshistoriens mest kontroversiella skildringar av sex, i alla dess former, avled. Det gjorde han inspärrad på mentalsjukhuset Charenton, utanför Paris, 1814. Då var de Sade 74 år gammal, tämligen tjock och nästan blind och hade tillbringat över en tredjedel av sitt liv i olika fängelser, och mentalsjukhus anklagad för ”sedligt förfall” och ”måttlös liderlighet”. Men hans böcker som De 120 dagarna i Sodom, eller liderlighetens skola och Justine har levt vidare och

Sigmund Freud (1856-1939) är inte bara psykoanalysens fader. Hans banbrytande idéer om att våga släppa sinnet fritt, bort från den logik och rationalitet som präglar vår vardag, har kommit att genomsyra litteratur och konst och sättet vi betraktar kläder och mode på. Skyll på honom att vi idag sätter jaget i centrum. Freud har kort sagt färgat en hel del av vår kultur. Inte minst vårt språk. Narcissism. Skyll på Freud igen. Och utan honom ingen konstnär som Lucien Freud eller en modeskapare som Bella Freud. Mer om Sigmund Freud, och hans påverkan, berättar vi i veckans STIL. I veckans program tar vi en titt på den man som fått allt från äkta svenska partiledare som Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf till påhittade amerikanska maffiabossar som Tony Soprano – och en hel del däremellan också – att sätta sig i terapistolen och tala om sig själva, och sina drömmar. Freud insåg nämligen att en hel del som styr våra liv döljer sig långt under ytan. Där fanns inte bara saker vi inte ville, eller vågade, prata om. Påv

Utan Alice Waters (1944-) inget vurmande för bondens marknader, surdegsbröd eller grönkål. Om man ska hårdra. Under mer än fyrtio år har nämligen Alice Waters drivit sin idé om att mat ska produceras lokalt och ekologiskt och tillagas med omsorg, inte minst grönsaker. Och det har hon gjort med hjälp av sin restaurang Chez Panisse i Berkeley. I veckans STIL gräver vi därför ner oss i norra Kaliforniens bördiga landskap för att titta närmare på henne, och hennes idag vida spridda idéer. Utan att överdriva kan man påstå att det var Alice Waters som började så det frö till den medvetenhet om mat, och hur den produceras och tillagas, som idag växer och frodas över västvärlden. Hennes restaurang har kommit att bli ett slags mat-Mekka dit lärjungar vallfärdar för att på plats få ta del av de smakupplevelser som korrekt producerade, och perfekt tillagade, råvaror kan ge. Helst så lite tillagade som möjligt. Hon påpekar ständigt att ingen kock, oavsett hur kreativ och kunnig, kan skapa en rätt som är bättre än dess