Stil

I veckans Stil ska vi ägna oss åt fåfänga och fotografi, genom att titta närmare på den franske fotografen Nadar en lång man med eldrött hår och skägg, och lika brinnande energi och fantasi. Nadar betraktas som en av 1800-talets allra skickligaste porträttfotografer. Än idag kan man häpna över den nästan tredimensionella effekt han fick fram. Inte minst på sina många kändisporträtt.Ser man idag ett fotografi av dåtidens berömda författare, skådespelare, politiker, modeskapare eller modelejon som får en att nästan vilja sträcka fram handen och försöka ta på personerna ifråga, eller åtminstone känna på deras kläder ja, då är det sannolikt ett fotografi signerat Nadar.Nadar kände alla. Och dessa alla lät sig gärna dokumenteras av just honom. Författare som Emile Zola, Jules Verne, Victor Hugo, George Sand, Guy de Maupassant, Balzac, Charles Baudelaire, till och med en mycket ung Marcel Proust med vit krage och stor rosett om halsen poserade framför hans kamera. Det gjorde också skådespelare och artister som S

I veckans Stil ska vi ägna oss åt ett material som än en gång är tillbaka i modet, sammet. Det finns knappt någon designer som inte har använt sig av detta mjuka och lena tyg de senaste säsongerna i synnerhet denna höst och vinter 2016 och det gäller alla sorters produkter, inte bara kläder. Sammet syns på väskor, skärp, skor och stövlar. Det har även smugit sig in bland möbler, igen. Inredningstidningar trumpetar ut att sammet är grejen.Och det trots att sammet är långt ifrån det mest praktiska av material. Sammet är som en magnet för damm, och katthår. Men det har förstås många andra egenskaper som gör att det väcker begär, på olika sätt. För sammet kan också leda tankarna till svunna tider, som i backspegeln betraktas som så mycket bättre, och elegantare. Och inte sällan, tryggare.En del trendanalytiker menar att sammet därför ligger helt rätt i en allt kyligare samtid, där de rikaste blir allt rikare och där framtiden ter sig alltmer oviss. Att bära, eller att inreda med, sammet kan då vara ett sätt

Inför Alla helgons dag ska vi ta en titt på filmen "Carrie" från 1976, baserad på Stephen Kings roman med samma namn, och ägna oss åt religion, skräck, blod och kläder som kan ge oanade krafter. Filmen Carrie, med Sissy Spacek i huvudrollen, handlar om en blyg och mobbad tonårig flicka vars övernaturliga krafter, som får förödande konsekvenser. Filmen hade premiär i USA för ganska så exakt fyrtio år sedan, den 3 november 1976. Till Sverige kom den först två år senare, 1978. Sedan dess har det gjorts flera re-makes, en nygjord filmversion kom så sent som 2013. Det har till och med gjorts en musikal. Och den har gett inspiration till en oändlig mängd modebilder, och musikvideor. Förra året lånade Rihanna från den till videon Bitch Better Have My Money. Men inget har hittills överträffat originalfilmen, regisserad av Brian de Palma. Inte ens romanen den är baserad på faktiskt, det håller författaren Stephen King helhjärtat med om. Det var för övrigt Carrie som satte fart på hans karriär. Även om Carrie kan sort

I veckans Sil ska vi ägna oss åt ett ämne som är både förfärande och fascinerande, men som också kan vara förlösande, inte minst för ens stil skilsmässor. De senaste åren har skilsmässor mer än någonsin ältats i filmer, böcker, tv-serier, sånger och förstås i media, där det regelbundet rapporteras om en det ena, än det andra uppbrottet mellan olika kända personer. Vi säger bara Brangelina, det vill säga skådespelarna Brad Pitt och Angelina Jolie vars skilsmässa, efter tolv år tillsammans, väckt uppmärksamhet över hela världen. På bio kan man just nu se den svenska filmen Jag älskar dig  en skilsmässokomedi. På kultursidorna yvas det över Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen, en historia om en man som blir lämnad av sin fru. Förra hösten gjorde Martina Haag succé med sin skildring av en skilsmässa där kvinnan blir lämnad av mannen, i romanen Det är något som inte stämmer.  När Beyoncé dyker upp med ett nytt album som höjs till skyarna, så är det förstås ett krisande äktenskap som står för de star

Vid infarten till Malung står en stor skylt som hälsar välkommen till "världens skinncentrum". I veckans Stil reser vi till orten i Dalarna som har blivit känd för sin skinnindustri. Malung har varit centrum för Sveriges skinnindustri i flera hundra år. När Carl von Linné kom till Malung, på sin Dalaresa år 1734, blev han djupt imponerad av ortsbornas flitiga och flinka sätt att tillreda allmogens ludna kläder.Många år senare, under skinnföretagen i Malungs storhetstid, på 1950- och 60-talet, fanns här runt 150 olika företag på samma gång allt från stora fabriker med många anställda till hemmaskräddare som satt i sina små hus och sydde jackor och handskar.Vid den här tiden blev design ett allt viktigare element. Från att ha tillverkat mer traditionella arbetsplagg, som skinntröjor, handskar och bryggarfrackar, började man nu följa modets utveckling i Paris och många företag anställde utbildade designers för att kunna hänga med i modets trendsvängningar. Skinnindustrin i Malung hade blivit till modeindustri.

I veckans program ska vi snurra hundra år tillbaka i tiden och ta en titt på en kvinna som skulle kunna kallas för USA:s första supermodell Audrey Munson. Audrey Munsons proportioner ansågs vara perfekta. Hon jämfördes ofta med den kända grekiska marmorstatyn Venus de Milo, som numera finns på Louvren i Paris. Och för exakt hundra år sedan, 1916, gjorde denna likhet med en grekisk gudinna henne till en storfavorit bland dåtidens kända skulptörer, som blev alldeles till sig i trasorna över denna kvinna som de nästan slogs om att vilja avbilda.Än idag finns resultaten att se över hela USA i Washington D.C, Jacksonville Florida, Atlanta, Georgia. Men framför allt i New York. Det är till exempel bara Frihetsgudinnan som slår Audrey Munson ifråga om höjd. En nästan åtta meter hög skulptur, baserad på Audrey Munson, och tillverkad av förgylld brons, tronar nämligen på det fyrtio våningar höga, och mycket pampiga, Manhattan Municipal Building, New Yorks kommunhus, på nedre Manhattan. På natten glimmar hon i skene

Könsneutrala kläder det vill säga plagg som lika självklart kan bäras av henne, honom eller hen är ett fenomen som fått debattvågorna att svalla den senaste tiden. Men spelar det någon roll vilken typ av kläder man sätter på sig, eller vad de kallas? Ja, det gör det, menar många. Vi är faktisk inte så fria i tanke och handling som vi gärna vill inbilla oss. Vi behöver därför en spark i baken ibland för att fundera över vår klädsel.Inom modevärlden och inte minst inom HBTQ-rörelsen är det alltfler som alltmer ifrågasätter konventionella klädval. Varför ta till sig något förlegat könsperspektiv, om man istället kan klä sig som man vill, och känner sig som?Många stora modemärken som bland annat Gucci, Saint Laurent och Burberry blandar idag självklart manliga och kvinnliga modeller på catwalken, och gör ingen jättegrej av att de bär liknande plagg.Och det finns ännu fler mindre märken som gör samma sak. Stylisten Nicola Formichetti (som var den som var den som klädde Lady Gaga i en klänning gjord av chark

Den här veckan kommer vi bjuda på ett program innehållandes stil, snatteri och en snabbkurs i krishantering. Vi ska nämligen vända blicken mot skådespelerskan Winona Ryder. På 90-talet lyste Winona Ryder upp filmer som Beetlejuice Edwards Scissorhands, Mermaids och Reality Bites med sin udda och egna stil, fjärran från de strömlinjeformade blondiner som Hollywood då vurmade för. Winona Ryder kom att representera en alternativ filmstjärna, som med framgång gick sin egen väg.Men, så åkte Winona Ryder dit för snatteri av dyrbara kläder i början av 2000-talet och drog sig därefter undan. Fast först efter att ha blivit designern Marc Jacobs modemusa, och modell. Tidigare i år frontade hon märkets makeupkampanj.Nu är Winona Ryder tillbaka i rampljuset igen tack vare den hyllade tv-serien Stranger Things på Netflix. Att ge Winona Ryder en bärande roll i en serie som utspelas under 80-talet tangerar det geniala det är som att titta på en tidsvurpa medan den pågår. Hon har inte förändrats nämnvärt. Vilket förstås g

I veckans STIL ska vi ägna oss åt en typ av kläder som länge ansågs ha ett modevärde motsvarande noll turnétröjor. Så är det inte längre. Trendtermometrarna slår idag nästan i taket om man säger "turnétröja", eller "turné-merchandise". I synnerhet när det gäller kläder som dagens stora artister som Beyoncé, Kanye West, Rhianna och Justin Bieber säljer i samband med sina konserter.  Det rör sig alltså inte om forna tiders t-tröjor med en logga och en turnéplan tryckt på ryggen.Dagens musikmerchandise är väl genomtänkt och designat av modeproffs för att skapa en enhetlig stil kring en turné och skiva. Kanske kan man kalla det för en sorts turnékollektioner.  Ofta är de både billigare och roligare än de kläder artister lanserar i form av egna modemärken, eller i samarbete med andra modehus. De är helt enkelt lite mindre pretto, skulle man kunna säga. Mer lekfulla.Kläderna ligger sällan långt ifrån den typ av plagg som artisterna själva bär till vardags, eller på scen. Ofta handlar det förstås om streetwear,

Modehusens accessoarer skor, smycken, solglasögon, parfym och inte minst väskor är varor som konkurrerar alltmer med kläder ifråga om att generera både intresse och inkomster. De senaste tio åren har försäljningen av accessoarer skjutit i höjden. Det har även priserna gjort. De som tidigare upprördes över att kvinnor hade mage att köpa dyra designerväskor borde kanske vässa pennorna igen.Redan förra året rapporterade finanstidningen Wall Street Journal att även välbeställda konsumenter hade börjat knorra över allt högre och högre prislappar på prestigeprodukter.Det stora konsultföretaget Boston Consulting Group, lät kolla upp prissättningen hos sju stora lyxmärken och fann att mellan 2002 till 2012 hade priserna på handväskor höjts med i snitt 14 procent om året. Priset för en designerväska hade alltså mer än fördubblats, på tio år.Det har förstås inte hindrat folk från att vilja ha dem. Bara i USA såldes handväskor för mer än 100 miljarder förra året.Och bläddrar man i de internationella modetidningarna

I veckans STIL ska vi ägna oss åt den stilbildande amerikanske artisten och konstnären Alan Vega, som avled i somras, 78 år gammal. Alan Vega var en man som inte ville låta sig kategoriseras, på något som helst vis. Allra minst när det gällde att ringas in av sin ålder många trodde länge att han var ganska så mycket yngre än vad han egentligen var. Men det finns en sak som de flesta idag är överens om när det gäller Alan Vega, han var en banbrytare. Inte minst som ena halvan av bandet Suicide, som han hade tillsammans med Martin Rev.En duo där den stillsamme Martin Rev stod med stora solbrillor bakom en synt medan Alan Vega inte sällan klädd i läder eller lurex och med korpsvart hår sjöng, skrek, kved, vrålade och skrämde vettet ut folk genom att piska med en kedja i scengolvet och dunka mikrofonen i huvudet på sig själv så blodet rann längs hans kinder och händer.Kanske kan man beskriva Suicide som ett par maniska minimalister som med små medel lyckades både kombinera, och komprimera, rock och rockabilly

Det Parisbaserade modemärket Vêtements har på bara ett par år lyckats med att skaffa sig så hängivna anhängare att det ibland liknas vid en kult. Bakom märket finns en brokig internationell samling av medarbetare, som inte nödvändigtvis alla jobbar med kläder utan är stylister, artister, festfixare, modeller och dj:s. Den gemensamma nämnaren är att de förkastar det sätt på vilket de anser att modebranschen traditionellt har förkunnat i vilken stil och på vilket sätt man bör klä sig. Istället har de valt att förvalta och förfina kritikerna hävdar förfula den vardagliga stil med jeans och tröja, boots och hoodies som många redan har. För det handlar om kläder vêtements, på franska som de säger.Vêtements chefsdesigner heter Demna Gvasalia, är 35 år och född i Georgien, uppvuxen i Düsseldorf, utbildad i mode på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen och har arbetslivserfarenhet från Paris, där han jobbat på både Maison Martin Margiela och Louis Vuitton. Det är med andra ord ett märke med många, långa och olika

I början av nästa år kommer en ny amerikansk president att svära eden och flytta in i Vita Huset på 1600 Pennsylvania Avenue i Washington, tillsammans med sin äkta hälft. Hittills har dessa alltid varit kvinnor, och de har under mer än 150 år kallats för First lady, rikets första dam. Det är en position utan formell makt. Men kvinnorna som haft den har, på olika vis, präglat den stil som presidentparet utstrålat.Men, tänk om USA får en kvinnlig president, vilken roll kommer då hennes man att få? Kommer hans kläder, frisyr och sätt att inreda Vita Huset på, att skärskådas på samma sätt som historiens first ladies? Och inte minst, vad kommer han att kallas? First Laddie? First Gentleman? Eller helt enkelt The Former President?Det lär vi snart bli varse. Den 8 november är det dags för presidentval i USA.  Och valet står förstås mellan det demokratiska partiets kandidat Hillary Clinton och republikanernas kandidat Donald Trump. Och med sig in i Vita Huset kommer de att ta sina äkta hälfter Bill Clinton och Mela

I veckans STIL ska vi titta närmare på fem trendsättande fenomen som alla, på olika sätt, speglar vår samtid. Det ska vi göra genom att bjuda på fem reportage om några personer som alla, var och en på sitt eget vis, representerar ett specialiserat intresse eller en specifik livsstil som har kommit att ge avtryck på stil, mode och populärkultur.Vi undersöker vi varför så många svenskar älskar Berlin, hur färskpressad juice kom att bli en trend som provocerar, vad begreppet lyxflummare egentligen betyder, varför livet på landet inte alltid är så idylliskt som många hoppas, samt hur det är att susa fram på motorcykel i New York.

Följ med Stil till det så kallade Garment District på Manhattan i New York för att träffa den svenska modeskaparen Carin Rodebjer. Carin Rodebjer har drivit sitt eget klädmärke i 17 år. Hon är född och uppvuxen på Gotland och nämner ofta de kvinnor hon hade runt omkring sig som barn fortfarande är hennes inspiration, yrkesarbetande, hantverksskickliga kvinnor som med ett samtida uttryck skulle kunna beskrivas som starka.    I dag har modemärket kontor både i Stockholm och New York och finns representerat i 60 länder. Carin Rodebjer själv har fått pris som "Årets svenska designer" av modetidningen Elle hela tre gånger (2002, 2005 och 2011). 2005 fick hon även tidningen Damernas Världs stora modepris, "Guldknappen". Carin Rodebjer har under de senaste åren valt att visa sina kollektioner i New York. Modebranschtidningen Womens Wear Daily har beskrivit hennes stil som "en korsning av en bohemisk minimalist och Moder Jord". Inspiration till kollektionerna har Carin Rodebjer ofta plockat från kvinnor som "gått si

Följ med Stil till New Yorks modedistrikt för att träffa en av världens främsta modeteoretiker, Valerie Steele. Valerie Steele har lyckats med vad många länge ansåg vara näst intill omöjligt att göra mode till ett ämne värt att studera på hög akademisk nivå. Valerie Steele är en av världens första och riktigt stora och kända modeteoretiker som dessutom är chef för FIT Fashion Institute of Technology.På FIT finns också ett modemuseum, med mer än 50 000 olika plagg från 1700-talet fram till idag. Varje år står Valerie Steele bakom en utställning på FIT som hon själv kurerar.Modeutställningar är en chans för människor att se exklusiva plagg som de annars aldrig kommit i närheten av, säger Valerie Steele, som har varit drivande i frågan om att publiken även ska få kunna ta bilder inne på museet. För henne känns det som en självklarhet, då alla tar bilder av allt hela tiden. Det är också rent krasst även ett marknadsföringssätt för FIT som på så sätt förekommer i sociala medier. Fler och fler amerikanska museer

I veckans Stil Special ska vi göra några nedslag i vårt stora reportagearkiv och återigen få möta några av de personer som vi har träffat i våra program. Ämnena har, som alltid, skiftat mellan samtida och historiska personer, aktuella företeelser och fascinerande fenomen i tiden som har med stil att göra, på det ena eller andra viset. Och i reportagen har vi mött en stor samling människor som alla har något om just stil att berätta om, på olika vis.I programmet pratar vi med Kathleen Cleaver, som var en av den politiska rörelsen Svarta Pantrarnas mest inflytelserika personer på 1960-talet. Det är i år 50 år sedan Svarta Pantrarna grundades. Vi träffar också den svenska modeskaparen Minna Palmqvist som tycker om när kroppen inte riktigt beter sig som vi vill. Vi tar också en titt på flamencokulturens relation till prickar, samt pratar med dragdrottningen Admira Thunderpussy. Och så återvänder vi till en intervju från 2012 med racinglegenden Picko Troberg, som avled tidigare i år. Picko Troberg hade sin storhe

I veckans Stil Special ska vi göra några nedslag i vårt stora reportagearkiv och återigen få möta några av de personer som vi har träffat i våra program. Ämnena har, som alltid, skiftat mellan samtida och historiska personer, aktuella företeelser och fascinerande fenomen i tiden som har med stil att göra, på det ena eller andra viset. Och i reportagen har vi mött en stor samling människor som alla har något om just stil att berätta om, på olika vis.I programmet möter vi Kitty Karlsson, som kör en likadan bil som huvudpersonerna i filmen Thelma och Louise  en Ford Thunderbird. Vi pratar också med makeupartisten Birgitte Reiss-Andersen och AD:n Kurt Lundqvist, som båda har arbetat tillsammans med modefotografen Guy Bourdin en man som var känd för sin exentriska personlighet. Vi tar även en titt på historien om filmstjärnan James Deans mytomspunna Porsche den han kraschade och omkom i 1955. Många menar att det vilar en förbannelse över bilen. Och så möter vi två personer som var och en på sitt sitt represente

Med sin sprudlande utstrålning, sitt smittande skratt och stora sinne för komedi fick skådespelerskan Sickan Carlsson folk att skynda till biograferna så fort hennes nya filmer hade premiär. För Sickan Carlsson var ett fenomen. Under sin storhetstid, på 1940- och 50-talet, tillhörde hon det exklusiva fåtal av svenska filmstjärnor som kunde bära upp en film helt på egen hand. Hennes medverkan räckte ofta för att en film skulle bli en publiksuccé, något som annars främst var förunnat manliga filmskådespelare.Kanske kan man säga att Sickan Carlsson var det svenska folkhemmets stjärna folklig och rejäl, precis som sitt namn, men på samma gång med en air av stilfull elegans omkring sig en sorts folkhemmets glamour.Hon blev känd för att alltid vara "glittrande glad", både på film och privat en stämpel som skulle följa henne genom livet. Men tiden hon verkade i krävde glädje som bedövningsmedel mot mörkret som tungt sänkte sig över 1930- och 40-talets Europa. "Vi tackar Sickan Carlsson för hennes ljusa leende i

Så länge människan har rest på semester eller för arbete, så har vi ställt oss frågan vad ska vi ta med oss för kläder? Ofta har vi besvarat frågan genom att packa ner alldeles för många plagg och pjuck, som sällan, eller aldrig, används. För man vet ju aldrig vad som kommer att behövas. Kanske kan man påstå att osäkerheten med resan ofta balanseras med en stor och trygg garderob, som får väskorna att bågna och tangera "övervikt".Och det trots att modetidningar varje sommar tipsar om hur proffsen packar det är alltid lätt. Kända modepersonligheter får berätta om vad just de tar med sig på sina semesterresor, det är aldrig särskilt mycket. En kaftan, en solhatt och bekväma skor och, naturligtvis crèmer med solskyddssfaktor 50.Man skulle kanske kunna tro att resväskor har utvecklats i takt med all annan teknik, men riktigt så är det inte. Det har gått i ganska maklig takt. Somliga har påpekat att det till och med är: "chockerande att inse att vi skickade en människa till månen innan vi kom på idén att sät