Stil

Céline Dion är en kvinna vars röst och stil länge varit en vattendelare ifråga om smak. Hon har länge klätt sig i dyrbar couture på röda mattan, men ofta hamnat på sämst klädda-listorna. Men. Trägen vinner. För två år sedan i juni 2016 under Paris couturevecka lyckades nämligen Céline Dion få samma typ av modemänniskor som tidigare dissat henne att sätta sina grönsakssmoothies i halsen genom att, för första gången någonsin, sätta på sig kläder som låg helt rätt i trend och tid, och göra det med en självironisk blinkning, dessutom. För ut från sitt hotell klev hon klädd i jeans och en extrastor luvjacka från det då kokheta märket Vêtements och under den bar hon en tröja från samma märke med tryck av Leonardo di Caprio och Kate Winslet från filmen Titanic, vars ledmotiv hon blev, milt uttryckt, världsberömd för att sjunga. Visste Céline Dion vad Vêtements var? Hade hon humor? Hade hon koll? Sedan dess har Céline Dion klätt sig i nästan smärtsamt trendiga plagg som fått den samlade modeeliten att likt talan

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en mäktig kvinna som blivit en lite otippad stilförebild, juristen Ruth Bader Ginsburg. Ruth Bader Ginsburg är sedan 25 år tillbaka en av de nio domare som sitter i USA:s allra högsta rättsliga instans, The Supreme Court, Högsta domstolen, som det har stormat mycket kring de senaste veckorna. Hon valdes in 1993 av den dåvarande presidenten Bill Clinton, och blev då den andra kvinnan någonsin på posten. Hennes insatser har varit betydande ifråga om att, till exempel, få till stånd den lagändring som möjliggör samkönade äktenskap i alla amerikanska delstater.  Men under senare år har hon blivit både känd och folkkär på ett sätt som andra domare aldrig någonsin tidigare varit. Hon kallas av sina fans som många är unga millenials uppskattande för The Notorious R.B.G och porträtteras ofta, likt rapparen Notorious B.I.G, med en krona på huvudet.  Nyligen fyllde Ruth Bader Ginsburg 85 år, och är därmed äldst i Högsta domstolen. Men det har inte fått henne att slå av på takten,

John Singer Sargents sinne för stil och mode och människors inre gjorde honom hett eftertraktad som porträttör bland det förra sekelskiftets glamorösa grädda i Paris, London och New York. John Singer Sargents känsliga målningar av människor har fått många att imponeras av hans öga och teknik. Konstnären Andy Warhol var en av dem. Åh, gud jag önskar att jag kunde måla såhär bra, som han sade och tillade att en av anledningarna till hans beundran var att John Singer Sargent fick alla att se glamorösa ut, längre och smalare. Men utan att de tappade personlighet, tvärtom. Han påpekade att vartenda porträtt har olika sinnesstämningar. Men så var John Singer Sargents en ovanligt lyhörd konstnär ifråga om att snappa upp, och subtilt skildra, människors personligheter, och han var väl medveten om kläders betydelse för att understryka desamma. Han hade med sig väskor fulla med plagg och accessoarer, och han fick ofta tillgång till garderoberna hos dem han skulle avbilda. I veckans program pratar vi med curator The

I veckans Stil ska vi ta en titt på en skomodell som just nu trampar fram på ett segertåg över världen toffeln. Extra populär i dagens modevärld har den modell som enklast kan beskrivas som en badtoffla blivit. Eller pool slides som modellen kallas på engelska. Eller bara slides. En öppen sko, där endast en bred rem håller fötterna på plats.  Intresset för, och inte minst försäljningen av, den här typen av toffla har ökat markant det senaste året. Inte minst tack vare att många inflytelserika modemärken har börjat göra egna, ofta svindyra och iögonfallande, varianter av den. Balenciaga, Gucci, Fenty by Puma är bara några exempel på märken som prytt tofflan med stora logotyper glittrande stenar och mjuk fuskpäls. I veckans program pratar vi med arkitekturskribenten och förläggaren Dan Hallemar om att sudda ut gränsen mellan inomhus och utomhus. Vi berättar också om tubsockans historia. Och så tar vi en närmare titt på den ryska romankaraktären och slackern Ilja Iljitj Oblomov, som kommit att bli en av kultur

Maria Pavlovna var en kosmopolitisk kvinna vars liv kom att utspelas bland rysk aristokrati, franska modehus, amerikanska varuhus och inte minst i det svenska kungahuset. Maria Pavlovna var rysk storfurstinna, kusin till tsaren Nikolaj den andre. 1908 gifte hon sig med prins Wilhelm, och blev därmed svensk prinsessa och hertiginna av Södermanland. Till en början en väldigt populär sådan. Hon var öppen, charmig och hade lärt sig att tala svenska. Hon visade sig också ha, för tiden och Sverige, udda vanor för en ung kvinna, hon var bara 18 år hon red herrsadel, rökte och svor rätt friskt, om än inte offentligt. Som del av den ryska tsarsläkten Romanov, som styrt Ryssland under 300 år, hade Maria Pavlovna också urgamla anor vars glans det förhållandevis nya svenska kungahuset Bernadotte ville sola sig i. Det var kort sagt ett resonemangsäktenskap. Sex år senare hade hon fått nog av sin träbock till man, och hans tråkiga familj. Det blev skilsmässa  Bernadottefamiljens första. Resten av sitt liv kom Maria Pavl

Mr Blackwell var en amerikansk designer som gjorde sig ett namn, och en förmögenhet, genom att börja kritisera kläder som kända människor bar offentligt. Elizabeth Taylor liknades ett år vid en exklusiv tandkrämstub som klämts på mitten. Barbra Streisand blev kallad för en maskulin version av Frankensteins brud och skådisen Joan Collins för en förbrukad julgran. Även en artist som Björk hamnade på listan år 2000 med anledning av filmen Dancer in the dark- Motiveringen löd hon inte bara dansar i mörkret, hon klär sig även där. Mr Blackwells lista över årets tio sämst klädda blev ett fenomen som spreds vida kring, och fick till följd att det tidigare så hovsamma sättet att skriva om kändisar, och deras kläder, började luckras upp.  Tidigare hade ett försonande skimmer lagts över det mesta de burit. Men nu blev det inte bara okej att gradera och kritisera plagg som kända människor bar, det blev också mäkta populärt. I synnerhet om det gjordes med bitsk humor, som Mr Blackwell blev känd för att ha. I veckans sti

Indiska ledaren Mahatma Gandhi förespråkade icke-våld och passivt motstånd och har blivit en symbol för fred och frihet. Men inte bara genom sina handlingar, utan även med hjälp av väl valda kläder. Gandhi brukade bära en i Indien så kallad dhoti. Ett rektangulärt tygstycke av bomull som konstfullt lindas runt ben och underkropp, den påminner om en sorts löst sittande byxa. Många kallade den för höftskynke. Det är upprörande, och även lite äcklande, att se herr Gandhi, en uppviglande jurist, numera posera som en sorts fakir, sade till exempel Winston Churchill, i början 1930-talet. Han, likt många britter, förargades över att Ghandi organiserade och ledde en trotsig kampanj för civil olydnad och hade mage att försöka förhandla som om han vore jämställd med representanter för det brittiska kungadömet. Men det var precis det som Gandhi hade i åtanke. Han ville, i likhet med många andra indier, bli fri från det brittiska styret och skapa ett självständigt Indien. Som ett led i att få gehör för sin strävan, sats

Det amerikanska märket Supreme har under åren fått en stor skara trogna fans, som ägnar massor av tid på att köpa, samla, och även sälja vidare, deras produkter. Företaget vände sig till en början främst till skateboard-entusiaster, men har på senare tid väckt allt större intresse i modebranschen i stort.  Men inte tack vare någon nyskapande kläddesign, eller skickligt skräddade plagg, utan genom en framgångsrik affärsmodell. För få behärskar likt Supreme konsten att konsekvent skapa hajp genom att regelbundet pytsa ut små kollektioner som bara görs en gång, och aldrig mer så kallade drops. I veckans program pratar vi utbud och efterfrågan med Erik Modig, ekonomie doktor och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Vi berättar också om konstnären Barbara Krugers eventuella "beef" med märket. Och så tar vi en närmare titt på den lukurativa andrahandsmarknaden för streetwearprodukter. Veckans gäst är Andres Lokko, kulturskribent.

Den nyligen bortgångna souldrottningen Aretha Franklin var med rätta firad och hyllad för sin sångstil och sitt artisteri, men hennes garderob har det däremot pratats desto mindre om. Aretha Franklin var, på många sätt, en unik artist även i sättet hon klädde sig på. För till skillnad från många andra artister följde Aretha Franklin sällan några modetrender, om alls. Inte sällan drev hon sina medarbetare till förtvivlan genom sin ovilja att lyssna på tips och råd om kläder att bära på scen eller skivomslag. Aretha Franklin satte med stort självförtroende på sig det hon själv tyckte var snyggt, vilket inte alltid var förenligt med vad som vid olika tider betraktats som rätt i tiden eller korrekt för en kvinna i hennes storlek, eller ålder, att bära. I veckans program pratar vi med upphovsmannen till Aretha Franklins mest berömda hatt, Luke Song. Vi pratar också feministiska kamplåtar med författaren och musikjournalisten Anna Charlotta Gunnarson. Veckans gäst är David Thurfjell, religionshistoriker och profe

I säsongens sista Stil ska vi fyra av ett fyrverkeri i form av en fräck och frimodig kvinna, som var lika fantastisk på skiva som på scen den legendariska funkdrottningen Betty Davis. I mitten av 1970-talet gav Betty Davis ut tre skivor som skulle komma att prägla en hel del framtida artister, på olika sätt. Hennes tunggungande funk hade inslag av en hel del rock, hon hade inget emot elgitarrer. Och hennes texter kretsade ofta kring den kvinnliga kroppens lustar, och viljan att som kvinna ha sex på egna villkor. Betty Davis är idag 72 år gammal, men lämnade både scenen och skivinspelningar för länge sedan. I slutet av 1970-talet gick hon mer eller mindre under jorden. Men nyligen, bara för ett par veckor sedan, hade en ny dokumentärfilm om henne premiär i USA med titeln Betty: they say Im different. I veckans program pratar vi med filmens regissör Phil Cox. Vi får också höra berättelsen om hur dans- och performancegruppen Juck började röra på höfterna. Och så reder vi ut hur det gick till när ögonskuggan gi

Som ny rektor för Beckmans designhögskola i Stockholm är Karina Ericsson Wärn en maktfaktor i Modesverige. Karina Ericsson Wärn har sin bakgrund inom både mode och konst. Hon har, bland annat, drivit konstgalleri, varit mode-, konst- och designchef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och inte minst skrivit en hel hög böcker om just mode. Men sedan början av året är det alltså "rektor" som står skrivet på hennes visitkort. I veckans Stil träffar Susanne Ljung Karina Ericsson Wärn för ett längre samtal om chefskap, modestudenter och tanter, bland mycket annat.

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en man som lyckades kombinera tradition med trend och modern glamour och därmed ställde till med en skräll i den brittiska skrädderibranschen, Tommy Nutter. Han glamoriserade Savile Row och gjorde dess kläder tillgängliga för fler, som Elton John sammanfattat det hela. Han var bara en av många kända kunder som beställde kostymer från Tommy Nutter. Det gjorde också Mick och Bianca Jagger, konstnären David Hockney, modellen Twiggy och den då populära sångerskan Cilla Black, som också kom att investera pengar i företaget. Och så förstås, medlemmarna i Beatles.  Tack vare sin stora charm och sociala begåvning, och sinne för skojigheter, lärde Tommy Nutter inte bara att känna Beatles, och männen omkring dem. Han lärde känna de flesta som kom att göra sig namn under den kreativt explosiva tid som beskrivits som en youthquake.  I veckans program pratar vi med journalisten Lance Richardson som är aktuell med en ny biografi om Tommy Nutter. Vi pratar också med bröllopskoordinatorn M

I veckans program uppmärksammar vi en kvinna vars stil och sätt att skriva på har gjort henne legendarisk den amerikanska författaren Djuna Barnes. Klädd i en svart moderiktig cape och elegant hatt svepte Djuna Barnes fram i tidens bohemkretsar, i både New York och Paris. Där blev hon känd för sin självsäkra stil, och starka personlighet som kanske kan beskrivas som en dynamisk växelverkan mellan drastisk humor och djup misantropi.  Djuna Barnes mest kända roman "Nattens skogar" från 1936 har kallats för "en av 1900-talets bästa böcker" och "ett av de mest egenartat fulländade verk som den moderna litteraturen frambragt". Men innan Djuna Barnes blev "världens mest berömda okända författare", som hon själv beskrev sig i slutet av sitt liv, var hon reporter och journalist. Och det var hon en hejare på.  Hennes texter om populärkulturen på 1910-talet cirkus, vaudeville, boxning och biografer är fyllda med detaljer, dofter, ljud och citat som ger dem en nerv som får dem att spritta än idag. De flesta av henne

I veckans Stil ska vi ta en titt på två av modets grundpelare benen. I likhet med många andra kroppsdelar har även synen på benen skiftat i takt med tiden, och modets svängningar. Benen har stått på, och gått med, sedan några miljoner år tillbaka, och påfallande länge var det ingen större skillnad mellan hur kvinnor och män klädde sina ben, eller inte. Men hur mycket av spirorna som är lämpligt att visa upp och var, och när och på vilket sätt är därför frågor som människor och mode brottats med i några tusen år och gör än idag.  Benen utgör inte bara ungefär hälften av en människas längd de skickar också ut ganska tydliga sexuella signaler genom att de leder upp mot rumpa och skrev. Områden som, historiskt sett, alltid fått blodet att rinna till, och fantasin att gå på högvarv.  I veckans program pratar vi shorts på män med tidningen Cafés modechef Daniel Lindström och dräkthistorikern Tonie Lewenhaupt. Idéhistorikern Helena Ek petar hål på myten om påklädda bordsben i den viktorianska eran. Sexologen Su

Inför denna hänryckningens helg ska vi ägna oss åt en amerikansk man som gjorde till sin uppgift att öppna människors alla sinnen på vid gavel med hjälp av en kemisk substans Timothy Leary. Timothy Leary var mannen som fick LSD att betraktas som både en frälsning, och en förbannelse. En inte helt okontroversiell bedrift, för att uttrycka sig milt. Somliga kom att betrakta Timothy Leary som en guru som ledsagade dem till fantastiska fröjder. Andra ansåg att han ledde människor in i fördärvet. Den amerikanske presidenten Richard Nixon kallade honom till och med för den farligaste mannen i Amerika, som ett led i att brännmärka droger, och dess förespråkare.  Effekterna av LSD, i alla fall de gynnsamma, gick inte människor i olika subkulturer och kreativa yrken förbi. Författare, skådespelare och artister av olika slag var snabba att snappa upp att här fanns något att testa för att tänja på hjärnan, och fantasins, gränser. I veckans program pratar vi med konstnären Fayette Hauser, som kom till San Fransisco 196

I veckans Stil ska vi bege oss ut i rymden på en tidsresa för att se hur framtiden tedde sig för femtio år sedan. Och det ska vi göra genom att ta en tur med rymdskeppen i regissören i Stanley Kubricks sinnesvidgande film 2001: a space odyssey eller 2001: ett rymdäventyr, som den svenska titeln lyder. Den hade premiär 1968 och har sedan dess fungerat som en egen sorts planet, kring vilka de flesta skildringar av rymden och tankar kring vår plats i universum, har snurrat. Kanske kan man kalla filmen för en sorts cineastisk motsvarighet till The Big Bang, då den skapade något helt nytt som aldrig tidigare skådats på vita duken. Det kostade förstås på, inte bara ifråga om pengar. Även om filmen var den dyraste filmbolaget MGM dittills gjort. Regissören Stanley Kubrick höll också på att driva, som han förvisso ofta gjorde, sina medarbetare till gränsen till galenskap genom sitt sätt att lägga sig i minsta detalj tills det blev rätt, enligt honom. Men idag, när dammet lagt sig kring den typen av kritik, så åter

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en mäktig kvinna som blivit en lite otippad stilförebild, juristen Ruth Bader Ginsburg. Hon är sedan 25 år tillbaka en av de nio domare som sitter i USA:s allra högsta rättsliga instans, The Supreme Court, Högsta domstolen. Hon valdes in 1993 av den dåvarande presidenten Bill Clinton, och blev då den andra kvinnan någonsin på posten. Hennes insatser har varit betydande ifråga om att, till exempel, få till stånd den lagändring som möjliggör samkönade äktenskap i alla amerikanska delstater.  Men under senare år har hon blivit både känd och folkkär på ett sätt som andra domare aldrig någonsin tidigare varit. Hon kallas av sina fans som många är unga millenials uppskattande för The Notorious R.B.G och porträtteras ofta, likt rapparen Notorious B.I.G, med en krona på huvudet.  Nyligen fyllde Ruth Bader Ginsburg 85 år, och är därmed äldst i Högsta domstolen. Men det har inte fått henne att slå av på takten, snarare tvärtom. För även om hon till storleken påminner om en liten

Vi ska studera driftiga människor med förmågan att snacka för sig, skapa uppmärksamhet i sociala medier och sälja grejer saker de inte alltid skapat själva, men tydligt satt sin egen signatur på. Vi ska kort sagt ge oss i kast med vad modebranschen värderar högt idag den aktive mångsysslaren med stort kontaktnät och ännu större självförtroende. Personer som inte nödvändigtvis kan skissa, klippa till, drapera eller sy, men som har en förmåga att skapa hype kring ett märke eller fler genom att otvunget och självklart röra sig mellan många olika genrer över vilka de likt sagans älva Tingeling verkar kunna sprida ett slags magiskt framgångspulver över allt de gör, oavsett vad det än är. Inte minst söker de stora och anrika lyxmodehusen eller kanske framför allt de efter denna typ av personer i förhoppning om att de kan ge dem en nytändning, en samtida relevans. För den unga generationen av köpstarka konsumenter är måttligt intresserad av att höra tjatande om modehusens långa historia, stora hantverksskic

I veckans Stil ska vi ta en titt på ett fenomen som, bokstavligen, forsat fram inom populärkulturen som en sofistikerad livsstilsmarkör kvinnor som dricker rödvin. Men det handlar inte om att stajla med kunskaper om druvor och årgångar, inte heller om att samla på dyrbara vinflaskor. Det handlar istället om att just dricka rödvin, men med viss stil. Och utan några som helst skuldkänslor. Vill man ha rikliga exempel på den här trenden ska man söka sig till amerikanska tv-serier. För där flödar det sedan några år tillbaka av just rödvin, serverat i generöst tilltagna glas. Framförallt är det framgångsrika kvinnor i karriären som, lika ofta som obekymrat, korkar upp rödvinsflaskor som aldrig förr. Det gör till exempel gärna Olivia Pope i den långlivade tv-serien Scandal, vars allra sista avsnitt sändes den här veckan i USA. I den kan man, utan överdriva, påstå att huvudrollen i serien delas av Kerry Washington och enorma mängder rödvin. I veckans program berättar vi mer om rödvin i populärkulturen. Vi pratar

Vi ska i veckans Stil ta en titt på en brittisk kvinna som kan beskrivas som en sann aristokrat och en stor snobb, men också som häpnadsväckande modern Vita Sackville-West. Vita Sackville-Wests namn får kanske inte självklart klockor att klinga igenkännande idag, men om man säger såhär det är hon som ligger till grund för den idag världsberömda romanklassikern Orlando, av Virgina Woolf. En av Vita Sackville-Wests söner, Nigel Nicolson, har kallat romanen för ett av de längsta och mest fängslande kärleksbreven i historien. För Vita Sackville-West och Virgina Woolf hade en intensiv kärleksrelation som inte bara resulterade i romanen Orlando. Den gav också upphov till över femhundra brev och en till synes aldrig sinande nyfikenhet på dessa kvinnors förhållande.  Men, den historien är egentligen bara toppen av isberget. För Vita Sackville-West var själv en, vid tiden, populär författare och omsusad person. Hon var dessutom en person med en mycket framsynt syn på syn på kärlek, äktenskap och, inte minst, träd